Från Apostlagärningarna 13 och framåt fokuserar Lukas i sin skildring av kyrkans historia nästan uteslutande på missionen till hedningarna. Här finner vi hur Anden utväljer Paulus och Barnabas till att bli missionärer. Nu tar också Paulus över Petrus roll som centralgestalt i boken.

Paulus och hans sällskap seglar ut, stannar till på Cypern, och fortsätter sedan till Perge, varifrån de fortsätter till inlandet, och närmare bestämt Antiochia i Pisidien. Den inledande reaktionen på hans predikan är positiv, och bland hedningarna kommer många till tro. Slutligen är det dock några judiska ledare som får igång en mobb och driver ut Paulus och Barnabas ur stan.

Dessa händelser är också som en slags miniatyr av hela Paulus verksamhet: Kraftigt motstånd från många judar, och ett glädjefyllt accepterande av evangeliebudskapet bland många hedningar. Det här ligger också till grund för en förestående konflikt, nämligen hur man ska hantera alla de nyomvända hedningar i det som innan hade varit en helt och hållet judisk kyrka.