Fasta har varit en central del av den judisk-kristna traditionen under tusentals år. Guds folk i GT fastade exempelvis i tider av sorg, vid nationella omvändelser, när man behövde styrka att hålla ut eller när man hoppades få höra Gud tala till folket. Även i NT finner vi att fastan var något som regelbundet praktiserades bland judarna. Jesus själv började sin verksamhet med fyrtio dagars fasta. Också i den tidiga kyrkan ser vi exempel på fasta (Apostlagärningarna 13:2–3; Andra Korinthierbrevet 11:27).

Fasta är inte något medel till att manipulera Gud till att göra vår vilja. Det är inte heller någon andlig variant för att tappa vikt. Fastan rensar oss i flera bemärkelser och hjälper oss att få fokus på Gud. Det öppnar oss för att kunna söka Guds vilja på ett annat, kompletterande, sätt till de normala vanorna med bön och tillbedjan. När vi fastar får vi tid med Gud – tid som vi annars kanske skulle ha ägnat åt att äta, shoppa eller kolla på tv.