När det gäller det kristna livet har det ända sedan kyrkans tidigaste dagar diskuterats om ansvarsförhållandet mellan Gud och den enskilde kristne. Handlar det kristna livet om en passiv förtröstan eller en aktiv lydnad? Handlar allt om vad Gud gör? Eller handlar det om vad den kristne gör? Eller både och?

I det aktuella avsnittet presenterar Paulus en lösning och en fördelning när det gäller ansvaret hos den troende och hos Gud i helgelseprocessen (observera att det inte handlar om frälsningsfrågan här). Men han försöker inte harmonisera de två. Istället fastslår han samtidigt båda sanningarna, och säger att helgelsen å ena sidan kommer an på den kristne, och å andra sidan att helgelsen kommer an på Gud.