När man läser de fyra evangelierna framgår att Jesus konstant undervisade, uppmanade, uppmuntrade och inspirerade sina lärjungar till att be. Bönen hade en given plats i Jesu liv. Det märker vi genom att Jesus var gång han stod inför ett avgörande skede i sin gärning, drog sig undan för att be och hämta kraft.

På samma sätt har bönen alltid varit ett kännetecken hos Guds stora ledare genom historien. Väckelsepredikanten John Wesley tillbringade två timmar i bön dagligen. Martin Luther hade liknande rutiner och sa att ”om jag misslyckas att få till två timmar bön varje morgon, vinner djävulen segrar under dagen”. Claphamsällskapet med William Wilberforce i spetsen, som initierade oerhörda sociala reformer i England på 1800-talet och som genomdrev slaveriets avskaffande, brukade regelbundet tillbringa tre timmar i bön om dagen. De visste om, och bevisade gång på gång, bönens kraft.