Avgudar är inte begränsade till primitiva samhällen – det finns även många sofistikerade avgudar. En avgud är ett substitut för Gud. Varje person eller ting som upptar den plats som Gud borde ha är en avgud. Ideologier kan vara avgudar, liksom berömmelse, välstånd, makt, sex, mat, alkohol och droger. Människor kan bli avgudar – föräldrar, livskamrat, barn eller någon kändis. Till och med jobbet, fritiden, tv:n eller andra ägodelar kan bli en avgud. Här i kapitel 17 ger Paulus oss ett mönsterexempel på hur man kommunicerar Jesus Kristus till en stad full av avgudar, i det här fallet Athen i Grekland.

Paulus budskap är oerhört kärnfullt. Han proklamerar Gud som skapare, upprätthållare, makthavare, fader och domare. Paulus väver in hela skapelsen och historien. Han överblickar hela tidsspektrat – från skapelsen till fullbordandet. Han betonar Guds storhet, inte bara som början och slutet på allt, utan också som den vi alla har vår existens att tacka för och som vi en dag måste redovisa våra liv inför. Han pekar på att vi människor redan vet detta genom den naturliga eller allmänna uppenbarelsen, och att okunnighet och avgudadyrkan därför är utan försvar. Han uppmanar dem därför med stort allvar att omvända sig, innan det är för sent.