Paulus var missionär och församlingsplanterare, och hans främsta arbetsområden var de dåtida storstadsregionerna. Om Paulus hade varit verksam i norra Europa idag skulle han rört sig i städer som Stockholm, Helsingfors, Oslo, Göteborg, Köpenhamn och kanske Malmö, och han skulle varit fullt upptagen med att plantera församlingar. Efter att ha etablerat kristna gemenskaper, inrättat ledare och givit dem en stadig grund i evangeliet, skulle han sedan rört sig vidare för att påbörja arbetet på nya ställen.

Som en god herde försökte dock Paulus behålla kontakten till församlingarna han hade planterat. Församlingarna skrev till honom angående de frågor som dök upp eller svårigheter som drabbade, och Paulus svarade med instruktioner och uppmuntran. Filipperbrevet är ett av dessa uppmuntrande budskap, samtidigt som det är ganska unikt bland Paulus brev. För här försöker han inte att korrigera dålig undervisning eller tillrättavisa dåligt uppförande. Istället visar brevet på Paulus tillgivenhet för församlingen i Filippi och hans beröm för deras kristna mognad.